Blodiga människor.....

..... är väl sällan roliga. Men situationen runt omkring kan vara det! Mina kollegor var nere på stan på en cykelolycka. Kvinnan jobbade i vården, och var välbekant med de flesta av oss. Dock kände hon inte igen kollegorna, som var ganska nya i gemet. Men de kände igen henne, förstås. Hon var helt sönderslagen i ansiktet, blodig och eländig och väl medveten om sin situation. Som en ljusglimt i eländet utbrister hon när hon får se kollegorna:
"- Vilken tur.... att det inte var nån jag kände som kom i ambulansen!"
Den ene kollegan, som jag tidigare i bloggen beskrivit som pratglad, social och mycket humoristisk kontrar snabbt utan eftertanke:
"- Haha, som du ser ut skulle ingen känt igen dig i alla fall!"

Att vi är elaka mot varandra på stationen är ingen nyhet. Men vi är det med hjärta! Det uppfattas dock inte alltid så av besökare mm som inte känner oss väl. En äldre kollega hade köpt motorcykel, och var mycket stolt över denna. En av kamraterna frågar om han skall ta frun med ut på långturer nu, få lite nytändning osv. Den gamle kollegan tittar barskt på honom och säger:
"- Självklart inte! Ha henne bakpå är ju som att åka omkring med två stora sadelväskor hängandes."
Lite senare på eftermiddagen kommer en motorcykel in på gården. Det var den gamles son som kom, och på bönpallen satt den gamles fru medåkandes. Vi har ett högtalarsystem runt i och utanför stationen som används när vi vill ha tag i varandra. Kollegan som suttit och pratat med den gamle skyndade sig till mikrofonen och öppnade högtalarsystemet:
"- Xxx besök på gården.... Xxxxxx ä här mä sadelväskera´!!!"
Hur historien fortlöpte i det egna hemmet efter detta vet absolut ingen...


Kolla in videon! Ambulanskollegor från Karlstad utlånade till nån fotbollsmatch....



Nu har jag skrivit en lapp med massa ihågkomster på avseende incidenter på jobbet. Lapp förresten, det börjar bli en bok! Å allt ska mä här så småningom....

Ha dä gött!

/Tony