-Titta pappa....

..... vad jag kan! Lovisa står på huk med armarna bakom ryggen och skuttar till.
- Va fint! Små grodorna!
-Nähä! Lovisa ser oerhört förnärmad ut.
- Det är ju mitt finaste ballerinahopp.

Så kom det dåliga samvetet igen, en 3-årings dröm om en framtid som prima ballerina totaldemolerad av sin pappa. Det blev till att skutta runt i en timme och låta henne visa alla svåra svanhopp hon kunde, och jag härmade efter så hon fick lära mig. Jösses!

Jag har en brandmannakollega i Karlstad i samma anestesikurs jag nu läser, och helt plötsligt har det gått upp för mig att vi är ett folkslag för oss själva. Ett språkbruk som inte är av denna värld, möjligen att betrakta som icke rumsrent i vissa sammanhang. Vi äter med gaffel och armbåge, alltemedan övriga akademiker viftar med fingrar och knivar. Men jag tror ändå att vi har roligast! Alla gillar inte vårt manér, men det torde vara deras problem.
Jag återkommer med detaljer. Eller förresten, en kan jag väl delge:
-Tony, jag kommer strax!
- Vad då, vart ska du?
Korridoren på Örebro Universitet är fylld med folk, och jag står 10 meter ifrån kollegan som ropar:
-Jag ska gå och skita. Lös i bajen, vet du!


Nu åter till anestesiböckerna! Ha dä gött!

Vi har fått.....

...BJÖRN i skogen! En grannflicka såg den för nån vecka sedan när hon var ute och gick med hundarna. Fränt! Å lite kusligt..... Sen var just frågan, ligga ner och spela död eller springa som själva f-n när den ska äta upp en? Föredrar att skjuta den.

Sms kommer i en strid ström, jag får nog minst 20 om dagen från kamrater i olika hörn av världen. Historier i massor! Det har pågått ett tag, och självklart blir det omtag på samma historier.... Men det gör inget, fortsätt att skicka!!! Favoriten just nu är väl denna:

En man kommer in till doktorn, något förlägen.
Doktorn: - Hur står det till? Vad är ditt problem?
Mannen: - Jaa, det är lite pinsamt.... Du måste lova att inte skratta åt mig....
Doktorn:- Snälla ni, jag har varit läkare i 20 år och sett allt. Jag har aldrig skrattat åt en patient.
Mannen skruvar lite på sig, men drar sedan ner byxorna. Läkaren får då se det minsta organ han nånsin sett, biter sig hårt i läppen och börjar sedan gapskratta. Efter en stund återfår han sansen, ber patienten om ursäkt.
- Jag är hemskt ledsen, det har aldrig hänt förut. Det kommer inte att upprepas. Vad är ditt problem?
- Den är svullen....


Som ni kanske vet går jag lite i skola, samtidigt som jag jobbar. Nu har jag det som ursäkt för det kassa bloggandet!
Ha dä bra!
Tony