Så var det dags....

Blogg.... en alldeles förträffligt uttryck för något jag inte alls begriper. Är det en dagbok? Är det en form av missnöjesparti där man kan gnälla på kommunfullmäktiges beslut? Går det att ragga på bloggen? Vi får väl se vad den duger till.
Debriefing, vet ni vad det är? Efter svårare olyckor/händelser så är det viktigt att medverkande personal samt andra aktörer på plats får träffas och prata av sig om händelsen. Att lätta sitt hjärta... Det kallas för debriefing. Kan bloggen vara en form av debriefing? Ja, säkert. Kan jag använda den som debriefing? Kanske....

Nu ska jag i alla fall berätta hur kul det kan vara att ha en treåring i huset. Jag hittade på en saga om en klocka som gick baklänges och som blev retad av de andra klockorna. Som tur var kom räddningen i form av en urmakare som fixade till eländet. Sen blev klockan lycklig och de andra klockorna retades inte längre. Min fru som är av en extraordinär natur när det gäller olikasinnade tyckte min saga var alldeles för opedagogisk i avseendet att man måste faktiskt få vara lite udda utan att det gör nåt, och sa till lilltjejen:
- Det är dumt att ändra på sig för att andra retas.
Lilltjejen som har fått sitt huvud efter nån av oss tittade betänksamt på sin mor och svarade:
- Jaa.... men det är jädrigt dumt att gå baklänges också!

Möjligen har båda rätt.... men min fru är extrem i sin inställning till allas lika värde, och har antagligen mest rätt. Hon har så utpräglat sinne för detta så hon gillade inte att Lovisa skulle försöka spela piano. Man ska inte lära barn att trycka ned de svarta, sa hon....
(Med viss reservation för tillförlitligheten i påståendet...)

Så var första inlägget tillända. Kanske sista? Vi får se...