Back in business!

Jösses vad längesen!! Jag hade nästan glömt bort att jag hade bloggat.... Mycket har hänt sen sist, separation, ensam med Lovisa i Stora Huset, Ny KÄRLEK med massa goa barn osv....! :-) Kort resumé alltså!

Kärleken och jag har nyss kommit hem från Barcelona! Nästan inte alls, men vi är hemma ändå. Mitt i vistelsen frågar Jenny när flyget går hem tillbaka, och jag svarar ganska säkert 13.05. Sen ägnade vi inte en tanke mer åt detta. Väl på flygplatsen så finns inte vår avgång med på tavlan, och vi kollar biljetterna igen. 13.05. Fast det var tydligen ankomsttiden till Gardemoen. Nya reguljärbiljetter inköptes för lika mycket som hela resan kostat oss! Slarvigt! Men kul...! :-)

Får se om jag får förnyade krafter att börja blogga igen! :-)

Ha dä gött!

-Titta pappa....

..... vad jag kan! Lovisa står på huk med armarna bakom ryggen och skuttar till.
- Va fint! Små grodorna!
-Nähä! Lovisa ser oerhört förnärmad ut.
- Det är ju mitt finaste ballerinahopp.

Så kom det dåliga samvetet igen, en 3-årings dröm om en framtid som prima ballerina totaldemolerad av sin pappa. Det blev till att skutta runt i en timme och låta henne visa alla svåra svanhopp hon kunde, och jag härmade efter så hon fick lära mig. Jösses!

Jag har en brandmannakollega i Karlstad i samma anestesikurs jag nu läser, och helt plötsligt har det gått upp för mig att vi är ett folkslag för oss själva. Ett språkbruk som inte är av denna värld, möjligen att betrakta som icke rumsrent i vissa sammanhang. Vi äter med gaffel och armbåge, alltemedan övriga akademiker viftar med fingrar och knivar. Men jag tror ändå att vi har roligast! Alla gillar inte vårt manér, men det torde vara deras problem.
Jag återkommer med detaljer. Eller förresten, en kan jag väl delge:
-Tony, jag kommer strax!
- Vad då, vart ska du?
Korridoren på Örebro Universitet är fylld med folk, och jag står 10 meter ifrån kollegan som ropar:
-Jag ska gå och skita. Lös i bajen, vet du!


Nu åter till anestesiböckerna! Ha dä gött!

Vi har fått.....

...BJÖRN i skogen! En grannflicka såg den för nån vecka sedan när hon var ute och gick med hundarna. Fränt! Å lite kusligt..... Sen var just frågan, ligga ner och spela död eller springa som själva f-n när den ska äta upp en? Föredrar att skjuta den.

Sms kommer i en strid ström, jag får nog minst 20 om dagen från kamrater i olika hörn av världen. Historier i massor! Det har pågått ett tag, och självklart blir det omtag på samma historier.... Men det gör inget, fortsätt att skicka!!! Favoriten just nu är väl denna:

En man kommer in till doktorn, något förlägen.
Doktorn: - Hur står det till? Vad är ditt problem?
Mannen: - Jaa, det är lite pinsamt.... Du måste lova att inte skratta åt mig....
Doktorn:- Snälla ni, jag har varit läkare i 20 år och sett allt. Jag har aldrig skrattat åt en patient.
Mannen skruvar lite på sig, men drar sedan ner byxorna. Läkaren får då se det minsta organ han nånsin sett, biter sig hårt i läppen och börjar sedan gapskratta. Efter en stund återfår han sansen, ber patienten om ursäkt.
- Jag är hemskt ledsen, det har aldrig hänt förut. Det kommer inte att upprepas. Vad är ditt problem?
- Den är svullen....


Som ni kanske vet går jag lite i skola, samtidigt som jag jobbar. Nu har jag det som ursäkt för det kassa bloggandet!
Ha dä bra!
Tony

Vad man gör med tjyvar......

....vet minsann den lilla dottern. Häromdagen var jag och hämtade henne på dagis, och parkerade bilen något längre bort än normalt. När hon kom ut och inte såg bilen utbrast hon;
-Pappa, nån har stulit våran bil!
Jag förklarade att den stod lite avsides, och att den nog var kvar. Väl i bilen utspelar sig sen följande:
Lovisa: -Pappa, vet du vad man gör mä tjyvar?
Pappa: - Nä, vet du...?
Lovisa: - Jaaa! Först rycker man armarna av dom, sen kör man upp dom i rumpan!

Kloka ord från en treåring, som för övrigt har tänkt sig bli doktor när hon blir stor. Numer försöker jag dock rikta in henne på en bana som polis, då kvalitéerna är slående!

Ett besök vidtogs samma eftermiddag på min arbetsplats, brandkåren. Lovisa försvann strax efter vi kom in alltemedan jag var och kollade nåt. Efter en stund, när hon inte kommit tillbaka, gick jag och letade efter henne och fann henne sittande med nio stycken kollegor vid köksbordet ätandes tårta. Skönt med ett oblygt barn! Dock så oblyg att hon drar samma tjyv-grej för dom vid bordet, varpå 8 skrattar och den nionde (min chef) reser sig och ska gå och ringa BRIS....

Ha dä gött!
Tony

Ett tag sen.....

..... jag skrev nåt nu, och jag börjar känna att nåt borde jag kunna komma upp med. Vi har varit och titta på såna här djur, utrotningshotade krabater på Nordens Ark. Kanonställe, väl värt ett besök om man intresserar sig för djur och natur! Denna leopard ställde dessutom gärna upp för lite fotografering, vilket absolut inte alla gjorde.

Bilresan...... bilkö...... viss irritation.......

Två veckor senare åkte jag och Lovisa till Charlottenberg. I Nolbykorset var det stopp och bilkö.

Lovisa: "- Pappa, står den där bilen still?"
Pappan: "-Ja, det gör den."
Lovisa med hög röst efter ca 1 minut: "- ÅK DÅ DIN JÄVLA DÅRE!"

Hög tid att börja tänka på vad man säger, nu snappas allt efter bästa förmåga.....

Jag ska bli skolpojk igen.................

GLAD MIDSOMMAR!

En trevlig helg tillönskas ALLA! Blir en nykter tillställning för undertecknad, jobbar dygn imorgon. Det kvittar, imorgon är jag piggare än er allihop!

/Tony

Det här med att uppdatera....

... är jag inte särskilt bra på har det visat sig. Flitig i början, sen kom solen, massa arbete ute osv. Men nu gör jag ett försök.
SEMESTER!! Hela juni, bortsett från ett dygnspass på midsommardagen. Men det blir jag rejält kompenserad för, så det känns ok. Har rivit balkongen, och skall ge mig på altanen i eftermiddag. Sen blir det nybyggnation, kanske med inglasning. Har inte riktigt bestämt mig för om det är ok att vara inne fast man egentligen är ute....

Bilden ovan är från en trafikolycka, en övning med deltidare i vårt upptagningsområde. Innovativ lösning på akut fixation av ett benbrott! De är fantastiska, våra spjutspetsar ute i obygden...

Sköterskestrejken är ju över till allas glädje. Nja, kanske inte riktigt allas. I alla fall inte alla sjuksköterskor. Vårdförbundet har gjort det igen, lagt sig platt på rygg med ett uddlöst löfte om att resten av löneökningen skall förhandlas lokalt. Så stod det i förra avtalet också, men ingen tog nånsin nån notis om detta. I alla fall inte i Värmland. Nåja, ett gott skratt fick jag mig i alla fall när avtalet var synat (det finns i sin helhet på www.vardforbundet.se).

Nästa uppdatering står skrivet i stjärnorna, men ska försöka komma med nåt i "Serien om kollegorna" .